Hans son var vice bankchef på kontoret så han litade blint på honom. Han investerade i efterställda obligationer. Enligt informationen som han fick så var pengarna garanterade och att han kunde återkalla sin investering när som helst, men i verkligheten och i deet finstilta kontraktet stod det att han inte kunde få tillbaka sina pengar innan 2018. En tidpunkt när Ramón skulle fylla 94 år och mycket troligt skulle behöva sina besparingar innan det.
När Ramón kom till kontoret försökte vi först hitta en förlikning med banken men inget av försöken gav frukt. Därför beslutade vi tillslut tillsammans med Ramón att vi skulle stämma banken. Vi fick avslag i tingsrätten, då domaren argumenterade att ingen sån skulle ha för avsikt att lura sin pappa. Vi överklagade till hovrätten som gav oss rätt i sak, precis som högsta domstolen.
I enlighet med domen, så är den sonens avsikt inte relevant utan banken skyldighet att ge en korrekt och tillräcklig information till kunden innan underskriften av kontraktet. Och om detta, som i Ramóns fall, inte sker så finns det ett antagande om att det inte finns samtycke till att ingå kontraktet.
Published by: admin in Projekt