Det multinationella företaget måste tyckt det var en bra lösning/idé då det ett par månader senare hade kopierat systemet och sålde det som sig egen design.

Det var då som ZoMummade tog kontakt med oss och frågade om det gick att göra något.
Det var ingen lätt situation för dem då de inte är något stort företag och hade inte patenterat sin lösning. Det enda som var till deras fördel var att de var först med att marknadsföra förkläden.

Vi kom överens med dem om att den bästa lösningen var att försöka hitta en förlikning då det främst var intresserade av att stoppa produktionen och försäljningen och inte vinna ett rättsfall. Vi skickade ett kravbrev till deras juridiska avdelning där vi krävde att de omedelbart hävde försäljningen och återkallade produkterna från marknaden.

Trots att marknadschefen hävdade att det var deras egen produkt, så tog deras juridiska avdelning beslutet om att återkalla produkten från marknaden och designa om deras stora reklamkampanj som pågick då de marknadsförde produkterna inför skolstarten.

När vi väl hade löst deras problem, råd gav vi dem för att de ska kunna skydda sina produkter i framtiden och undvika att liknande situationer.

Hans son var vice bankchef på kontoret så han litade blint på honom. Han investerade i efterställda obligationer. Enligt informationen som han fick så var pengarna garanterade och att han kunde återkalla sin investering när som helst, men i verkligheten och i deet finstilta kontraktet stod det att han inte kunde få tillbaka sina pengar innan 2018. En tidpunkt när Ramón skulle fylla 94 år och mycket troligt skulle behöva sina besparingar innan det.

När Ramón kom till kontoret försökte vi först hitta en förlikning med banken men inget av försöken gav frukt. Därför beslutade vi tillslut tillsammans med Ramón att vi skulle stämma banken. Vi fick avslag i tingsrätten, då domaren argumenterade att ingen sån skulle ha för avsikt att lura sin pappa. Vi överklagade till hovrätten som gav oss rätt i sak, precis som högsta domstolen.

I enlighet med domen, så är den sonens avsikt inte relevant utan banken skyldighet att ge en korrekt och tillräcklig information till kunden innan underskriften av kontraktet. Och om detta, som i Ramóns fall, inte sker så finns det ett antagande om att det inte finns samtycke till att ingå kontraktet.

Sedan en tid tillbaka var de bägge arbetslösa och fyra stycken vuxna och två barn levde på en lön. En situation som är ohållbar i längden.

De hade försökt hitta en lösning med banken där de skulle betala en lägre månadsavgift men banken hade sagt nej och erbjudit dem en skräp-produkt istället. Detta trots att banken visste att deras månadsavgift skulle gå ned inom två månader och att det inte fanns något som helst behov av någon annan produkt.

Banken sålde dem ett ränte-derivat, som om det vore en försäkring ifall räntan skulle gå upp. Det som de inte sa, var att räntan redan hade gått ned och att den skulle fortsätta sjunka. De sa inte heller att de skulle bli betalning skyldiga till banken för derivatet ifall räntan gick ned.

Om de redan innan problem med att klara sig till slutet av månaden, så med kostnaden för derivatet var det omöjligt. De kunde inte längre betala sina avbetalningar på huset. De försökte betala så gott det kunde men en dag fick de beskedet om att banken lämnat in en ansökan om utmätningen av de två husen som stod som garanti för lånet.

Vi kom överens med Laura och Juan att stämma banken. De fick avslag i tingsrätten, domaren ansåg att även om banken inte hade uppfyllt sina skyldigheter och även om produkten var skadlig för kunderna så var det ingen som hade tvingat dem att skriva under kontraktet. Om de inte förstod kontraktet så borde de ha sökt rådgivning innan de skrev under.

Vi överklagade till hovrätten som gav oss rätt. Enligt domen, och den rådande praxis från Högsta domstolen, så är det banken som sitter inne på all information och är skyldig att informera sina kunder för att de ska kunna ha kunskap om va det är som de skriver under.